Kom precis ut från duschen och sitter och mumsar i mig en bit bulle. Kom precis på och tänka på det här med "överviktighet". Jag menar, asså minst hälften av mina kompisar klagar jämnt på att dom är så överviktiga, "Kolla mitt fett" "Åh mina lår är så stora" Blablabla. Men problemet är att ingen av dom är det, dom är typ smala som pinnar hela bunten. Asså jag säger inte att man måste älska sin kropp, verkligen inte, för det kan jag erkänna att der gör inte jag heller. Men jag menar, man kan ju inte säga nånting som inte är sant? Asså om man kommer lika högt upp som dom här i "du är vad du äter", jo då kan jag förstå att man kanske säger att man är överviktig. Men ibland borde man vara glad att man har lite fett på benen för det är inte kul att vara hur smal som helst heller. Tro mig, jag vet. Jag har själv alltid haft väldigt svårt för att gå upp i vikt och önskar ofta att jag var större än jag är. För det första är det svårt att hitta kläder som passar än, nånting jag alltid haft problem med och det här med att folk alltid kommenterar och sånt, även det är grymt jobbigt. Och det är liksom inte fint att vara hur smal som helst heller enligt mig. Och tänk också på, när man säger att man är överviktig, tänk dom som är mycker större och tjockare? Fan vad kränkande det borde kännas för dom också. Så sluta med det dära med att man är tjock och var nöjd för den man är istället. När man kommer runt 20 - 30 årsåldern kanske man kan börja tänka på vad man äter. Men liksom, vi är barn fortfarande så ge upp och var glad för den du är istället!